Lithium

Alltså:

Det är skönt att vara i kontakt med sitt känsloliv, men också en förbannelse. Inte för att jag är mano- depressiv, men jag har heller aldrig variot särskilt slätstruken. Jag känner, jag lever, jag dansar, jag älskar, jag lider....
Det gäller bara att lära sig leva med sigsjälv och förstå vad som tillhör mig och ska hållas däri eller vad som har med andra människor att göra och därför behöver kommuniceras med dem. Annars kan det bli orättvist och svårt.

Många av de som är mano-depressiva säger att de inte vill medicinera, för de vill vara sig själva, ha tillgång till sin själ. Jag kan förstå det. Naturligtvis finns det en gräns. När man börjar bli farlig för sigsjälv eller andra.

Vad livet är vackert, och svårt.
Den här låten säger väl det mesta.

Lithium- Evanescense

 Idag är det ett mycket intressant seminarie på st24: Hjärnfonden anordnade ett seminarie i Oktober "Härnans dag". Det är hjärnforskare som berättar om den fantastiska hjärnan och dess funktioner. Om skador i hjärnan och hur det blir för den som lever med sjukdomar som ex scitzofreni, Synd att jag måste ägna mig åt mina studier. Tv:n får stå på, när de börjar prata om synen, minnet, lärandet- då ska jag bänka mig.

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0