Spegel, spegel på väggen där

Säg mig vem jag är.
Det tycks mig som om flera av mina jämnåriga väninnor börjar se sig själva.
Om man börjar se sigsjälv börjar man också förhålla sig till sig själv.
Innan man börjat förhålla sig, speglar man sig blott och förhåller sig till resten
av världen, samhället, politiken, vännerna. Jag tror visst det kallas för utveckling.
Om vi 30 + are vore femåringar skulle äldre personer säga till oss att vi var
i en trots- ålder...tack och lov att man slipper höra sådant skit.
Vad barn får stå ut med! Låt oss istället kalla det för utvecklingsperiod.


Nu till generaliseringar, utifrån vad jag vet om mig och några av min väninnor...
Vi 70 talister har i stor utsträckning tagit hand om oss själva och andra.
Våra föräldrar var frimodiga och lät oss hållas, övertygade om att vi skulla klara oss och vissa om att vi vad de än sade ville göra våra egna misstag och göra våra egna vägval. Vi har därför fått en god självkänsla och vet vad vi kan åstadkomma. Självförtroendet kan det vara si och så med. Om världen godkänner eller underkänner, är helt upp till vad vi klarar av att ge den. om vi änr ändamålsenliga. Vi vet att ansvaret för vår egen lycka är vårt, hur vårt liv ser ut beror på val vi själva gjort. Det gör att vår olycka också är vårt eget problem, vilket kan kännas tungt. Vi tycker ofta det är viktigt med solidaritet, man gör inte bara saker och ställer frågor och säker svar för sin egen skull, utan också för andras. Vi vet att demokrati är något man måste upprätthålla varje dag, i stor och smått,. Det är inget man någonsin kan ta förgivet. Våra föräldrar ville låta oss vara jämställda, samtidigt som de inte hade egna förebilder på området, aukoritärt uppfostrade. Men de ville minsann inte göra om samma misstag. Därför läste alla Spock. Det gjorde också att vi blev mentalt vuxna och fick ta ansvar för stora frågor väldigt tidigt. Vi såg oss i ett samhällsperspektiv, inte för  att vi behövde revolusionera som 50-talisterna, utan för att vi trodde på vår förmåga och förväntan på oss att bygga världen. Förstod vårt ansvar att förstå och lära mer. Vi växte upp med aids, lågkonjunktur, arbetslöshet och tron på det goda i människorna. Vi har lärt oss att hålla ordning, fast vi är usla på det emellanåt.


Så, tror jag det var...

Därför behöver vi nu "The serenity prayer"

God, grant me the serenity
to accept the things I cannot change,
courage to change the things I can,
and the wisdom to know the difference.

-Reinhold Niebuh

Därför förstår vi att vi har ett litet barn inom oss, som ropar och ropar
Därför kan vi flytta berg somliga dagar, medan vi andra dagar inte kan rubba ett sandkorn.
Därför kan vi bli fyllda av en tystnad så stor och ensam att vi inte ens hör ekot av vår egen röst och tanke.
Därför kan vi viska så att hela världen hör och förstår
Därför gör vi världen bättre...
Därför går vi hand i hand med hoppets ängel

Ps/ Jippey, det snöar...


Kommentarer
Postat av: Magnus

Tja,det är väl så att efter 30års jordtrampande så är man mer klar över vem man är och vad man vill och då tar utvecklingen fart och gamla uppfattningar kastas över bord ibland!Kallas pondus och är väldigt användbart i t.ex arbetslivet !

2007-11-13 @ 11:17:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0