Pepparkakshus
Vårt pepparkakshus förtjänade ingen bild när det var helt. Ingen hade tid eller ork att få ihop och pynta det- på nåder klistrade jag det samman. I samma stund som domen föll över nonstopen "det är inte gott ihop med pepparkaka, vi tar geléhallon" släppte jag den lilla lilla gnista av lust jag hade uppbådat till att färdigställa huset. Geléhallon- på ett pepparkakshus??? Lika konstigt som att inte ha en klockradio- tycker jag. Men man måste kunna anpassa sig. Så det gör jag, så gott jag kan. 12 och 16 åringen tog sig förmånen att slå sönder huset. Medan 6 och 8 åringen såg på. Det är väl en sådandär rättighet man har som storestorebror att vara först ut. De minsta storebrorsorna får vänta till ett annat år, de tittar beundrande på - för det mesta, när placeras i vänteläge. Fast det kan ju dröja, de kommer alltid att vara minst. Sedan klommer förstås den minsta lilla Liv att vara stor nog, men tillräckligt mycket mindre än de två yngsta storebrorsorna för att ha företräde. That´s life. Sedan mumsade de stackars fyra pojkarna på de stackars fula smulorna från det stackars fula, oälskade huset.Det är spännande och svårt att vara en stor familj med två vitt skilda kulturer. En brokig samling människor som ska finna sin egen väg och en gemensam väg. Men det går, det är skönt med färggladheten och de utmaningar som ligger däri, som människa. Om man tar dem- och det gör vi. Olika mycket och olika gånger. För vi är familj, vi hör samman.
Rackarns! Nästa år, köp flera byggsatser - den som bygger ett hus får demolera det! Har då de stora lust och tålamod klarar de det själva. Men skulle tro att det då inte är lika intressant...
Här kan man tala om jordbävning.;0)
Kramar
Två olika kulturer?! Nyfiken...
Jag har inte något direkt recept till soppan, jag bara gjorde som jag mindes att min pappa gjorde när jag var liten.
Man vet ju ungefär hur mycket kött och potatis som går åt för att mätta familjen, jag utgick i från det.
Ingredienser:
Paprikapulver
salt
peppar
buljongtärning eller två
grytbitar( går bra vilket kött som helst)
potatis
lök
vatten
Först bryner man köttbitarna, tillsätter och bryner löken med, i med paprikapulvret, sen i med lite vatten och låt det kok ett tag så köttet blir mört, sen i med potatisen (i bitar), kryddor och buljong och mer vatten.
Sen låter man det småkoka ganska länge... potatisen ska bli lite överkokta, så att soppan får en tjock konsistens.
Svar till Alba:
> Nästa år, köp flera byggsatser - den som bygger ett hus får demolera det!
Det var Sexbarnsmamman själv som rev huset först. Hon byggde ansvarsfullt ihop det igen, med smält socker.
Rivningen var på ett sätt därför redan genomfört.
...säger Sexbarnspappan!
Åhå? Jodå, jag lagade, efter alla konstens regler...
Sicken rättshaverist...
Försök förklara det för Liv 6 år, som storögt ser på när brorsorna river pepparkakshus...12 och 16 år...
Det blir preciiiis samma...sådeså!
Lagade ja.
efter alla konstens regler.
Sällan.
Det höll knappt ihop.
Hela pjokhögen tittade sorgset på det bedrövliga huset och sa:
-Är det är vårt fina pepparkakshus!?
Vad skulle jag säga??
Jag sa:
-Jaa.
:-}
Jag erkänner att jag ljög, men det var för barnens bästa.
Det kommer jag att göra, också, när Livse Bofsingen blir sex år gammal, fast då är jag ännu klokare.
Då kommer jag att säga:
-Jag erkänner. Det var jag som rev huset. Jag är lessen, och ska aldrig aldrig mera göra så.
Förlåt.
:-E
Ja, gott folk. Där ser ni hur det kan vara när man har det skönt och dricker champagne en fredagkväll...
Hi,hi,hi...
Slutet gott allting gott...och...nästa år ska vi följa vår kloka Albas förslag. Det är en vinnare!
Fördelen (eller nackdelen, beror på vems perspektiv man tar...) att bo nära havet är att den ständiga fukten fixar rivandet alldeles på egen hand. Det liksom bara säckar ihop. Men non-stop och gelehallon (ja, här har vi oftast båda, i år blev det bara nonstop, vi var lite stressade) har liksom försvunnit på vägen...,
