Attityd och etikröta

Undersköterskan:
- Det var en kul grej. Jag får se intressanta saker i mitt jobb och ville visa de
av mina arbetskamrater som inte var med under operationen. Kirurgen visste att jag tog bilder, men inte att de skulle läggas ut på internet. Jag ångrar mig så och har dragit vanära över min arbetsplats. Inlägg på facebook: " Jag kunde inte ta en bättre bild eftersom XX var ute och tvättade sig och jag ville inte bli tagen på bar gärning. Man vet ju aldrig:-)
Min kommentar: Den vårdanställde vindar in sig. Verkar fundera över vad denne ska säga för att slippa undan. Inläggen säger sitt.  Kul- vad var det som var det roliga? Att ha roligt åt en nedsövd person utan dennes vetskap. Frånvarande arbetskamrater- det är tydligen personer som närvarade vid operationen som sett och kommenterat bilderna också. Dessutom finns kommentarer från personer som helt klart inte arbetar inom vården.

Arbetsledaren:
Avsked ska dikuteras. Har fler anställda kommenterat bilderna kan det få konsekvenser även för dem. Dethär skadar förtroendet för sjukhuset. Jag kan inte uttrycka hur djupt olyckliga vi är. Jag får intrycket av att detta är ett tecken på en omogen inställning till sitt jobb och ungdomligt oförstånd.
Min kommentar: Förnuftets röst!

Fackets argument:
Har svårt att se att någon egentligen kommit till skada. Anser att alla kan göra misstag. Personen mår säkert dåligt och inget förändras om den blir av med jobbet. Andra vårdanställde har sett bilderna men inte reagerat, denna person har alltså inte fått hjälp med sitt felaktiga snedsteg.
Min tolkning: Facket tycks gissa att personen mår dåligt. Är det självklart? Beteendet vittnar annars om en egocentrering som tyder på stora svårigheter att ta andras perspektiv. Det handlar inte om patientsäkerhet, trygghet och omsorg om sin nästa i kommentarer och svar från den vårdanställde. Den vårdanställde lider säkert, men då för att den skäms för egen del och för hur den uppfattas och över hotet att eventuellt mista jobbet. Det skulle bli en stor skillnad för patienter att veta att vården inte sponsrar kränkningar. Det handlar inte bara om denna enskilda händelse. Att utnyttja en nedsövd person, det är mycket allvarligt. Det finns skador som är av osynlig karaktär, på tryggheten, på värdigheten, förtroende och moralen som hela versamheten står för. Även om det bara är en persons verk. Det står verksamheten bakom om den inte tar kraftigt avstånd mot denna händelse och samtidigt försäkrar sig mot sådant i framtiden.

Slutreflektion:
När personer är tillräckligt gamla att arbeta, är de också tillräckligt gamla för att inse att det finns konsekvenser kopplade till deras handlingar. Eller: man bör inte ha ett arbete som innebär mer ansvar än man kan ta, det finns sysslor för alla. Det är inte som att sitta hemma runt mamma och pappas köksbord och leka vuxen, tänka och tycka hit och dit och förvänta sig att alla tar en på största allvar- utom när det blir tokigt. Denna enorma självcentrering. Mitt liv handlar baara om mig och jag vill synas för då finns jag.  Vad har dessa personer lärt sig och hur gick det till? Föräldrar, medmänniskor, barnomsorg, skola, syskon, familj. Gör er ett par tankar om er och era medmänniskor. Vi lär oss alla av varandra. Sanningen är att detta inte bara är en persons misstag. Även om det bara är en person som behöver ta konsekvenserna av sitt handlande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0