Flitens lampa

En sanning från mig:
Flitens lampa skall ju som bekant lysa, i Luthersk anda och glöm för h-vete inte Jantelagen medan du håller på. Ty flitens lampa avger allt som oftast ett dunkelt sken, som gör att skuggarna förvrids och bildar skugglika monster på din rullgardin.

Jag är så trött på denna lampa, till den graden att jag skulle kunna citera Thomas Ledin- är inte det lågvattenmärke!!
"Släck alla ljus, tänd på min kropp. Gör vad du vill bland vågornas topp..."

Vailka symtom är graviditetsbesvär och vad är en alltför hög arbetsbörda?
Kroppen:
Hade hemsk hjärtklappning förra veckan, haft huvudvärk av det migränliknande slaget 4-5 dagar i rad nu. Det tar en hel helg att bli människa efter en arbetsvecka. Mån-tisdag var jag i stockholm, onsdag- fredag i jämtland....

Konstiga drömmar:
Jag har två nätter i rad drömt om mina gamla pojkvänner....en natt kom den lille fjortisen in, klädde av sig och lade sig i min och Erics säng. Han hade aldrig förstått att vi inte var ett par längre...Varpå jag på ett moderligt sätt föste ut honom ur mitt liv, han med cocelspanielögon. Glömde jag kanske att göra slut den gången?
Detta varvades med att jag hela tiden var tvungen att ringa och ringa, och få tag på folk och boka möten...

Nästa natt drömde jag  en psykadelisk blandning av familjeliv/ arbete och annat. De hade möblerat om allt på mitt jobb och lagt mina personliga tillhörigheter i små plstpåsar, fast ställt påsarna på tillbörliga ställen på mitt kontor. Till råga på allt sov min mamma och lillasyster därinne och jag fick dem knappt ur sängen innan arbetsdagen började. Gjorde ärenden på stan och glömde mobilen på kontoret- och jag som längtade så efter att få höra min älskades röst...däremot mötte jag två unga tjejer, en utvecklingsstörd och den andra hade levt isolerad från världen på vischan med sin mor....nåväl, flickorna kompletterade varandra bra och levde gott efter att ha fått lägenhet ihop. Sedan kunde jag inte hittade till mitt kontor igen, ingen visste hur man tog sig dit. Inte de i receptionen, det fanns visst en hiss, men den var portabel och man visste aldrig riktigt var den var. Tänk om Eric ringde precis :-(

Sköna drömmar:
Jag fick vila i min älskades famn, jag fick se hans bruna vackra ögon, känna hans doft, lyssna på hans röst och smattret av hans fingrar på tangentbordet....lycka! Fast det visade sig att det inte var någon dröm.

Humöret
Jag är förbannad, på omständigheterna runt mitt arbete, på att det finns så många som inte lyssnar. Som tror att det ser bra ut bara de håller låg profil. På att mina kollegor kommer att få det svårt när jag blir barnledig, helt i onödan. På all kunskap som finns, som inte tas tillvara. På att visionerna och idealen är goda, samtidigt som vi inte lyckas förstå att det finns ett nuläge, att det är här och nu som vi människor lever. Det kan vara att skada att prata om det som ska komma, om förhoppningar och visioner- när man i själva verket behöver berätta vad vi står i. Att hantera vardagen.

Skotips
Vid graviditet kan fötterna bli något större....
Hur våra skor ser ut avgör hur långt vi kan gå med dem och i vilka sammanhang det passar sig....framförallt- tro inte att du förstår hur det är att vara i någon annans skor.

Dagens ord
Om du ska arbeta, skaffa dig då en riktig arbetsbelysning, på det att skuggorna må försvinna. Se också till att vara riktigt mallig över vem du är och vem du vill bli. Om de inte är desamma, så sura inte för det...inse bara att skinnet håller på att bli för litet och det är dags att ömsa. Om någon förnekar dig arbetsglädje opch stolthet över ditt jag, bränn dem bort ur ditt sinne. Precis som man gör med en sådandär elektisk myggjagare från rusta...

Kom ihåg- även den mjuka kattfoten har klor, när du minst anar åker de ut och ritch....
Pay your respect to the kittycat- otherwise it will turn into a vicious panther




Kommentarer
Postat av: Red Curtain

Det är så mycket i livet som är fantastiskt! Så där helt otroligt märkligt och härligt så att orden aldrig riktigt motsvarar känslan. Sånna känslor kan värma en när det är kyligt. De känslorna kan också påminna oss om att livet i sig är utmanande resa där medresenärerna är klädda i kulörer. Målet på resan blir aldrig någonsin lika märkvärdig som alla de små små stegen dit. Vad vi än tycker om våra reskamrater så är dom med. Vi gör olika refarenheter men vi stiger absolut av tillsammans på end-stationen. Resan kan absolut bero på oss tillsammans, på var å en försig eller på några få. Tillsammans är bra. Tillsammans känns mest rätt. Då får det ta den tid det tar men vi reser och vi kliver av ihop.

2007-09-30 @ 21:46:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0